*BLOGGA*LITE*MERA*BLOGG*

Ja, idag var ett sånt där tillfälle man undrar hur man lyckas. Kanske borde man inte äta sin frukost framför datorn?

Ibland har jag märkt att om jag har vaknat sent, och vill vara effektiv, så kan man äta sin frukost framför datorn! Man kanske måste kolla upp något innan man åker iväg. Det är ont om tid och man vill ta igen den tid som gått åt att ta en extra förlängd stund i sängen innan man gick upp.

Så då  brukar det helt enkelt bli frukost framför datorn. Det är i stort sett det enda jag vet att jag behärskar göra på samma gång! Ni vet "män kan inte göra två saker samtidigt". Well, I can! Eller ja, det var detta jag kom fram till att jag kanske ändå inte kunde, trots min totala övertygelse om att vi män kan! Jag kan!

Jag åt mina havrefras intensivt medans jag flöt fram på internets vågor med min dators fulla kapacitet samtidigt som jag la in så mycket information i mitt fotografiska minne som jag kunde, ja skeden åkte ner och upp ur frukostskålen samtidigt som jag slänge in en tvätt i tvättmaskinen. Mitt kreativa sinne var på topp denna morgon!! Vänta! Havrefrasen är slut! Muhäää! Bara mjölken återstod nu som jag sörplade i mig som ett barn letar efter mer gott i den tomma godisskålen! Inte en droppe får gå till spilla! Mikael vänder plötsligt , utan att tänka, på skålen, för att hälla ut resten av mjölken som kvarstår ner i skeden (som förövrigt är placerad ovanför Mikaels sofistikerade bärbara dator köpt för sårbara 9000kr!) Nu händer det som inte får hända! Mikael kan uppenbarligen inte surfa på internet samtidigt som han ska hälla mjölk från tallriken ner på skeden!!!! AAAAAAAAAAAAAAHH! It ain't happening! Mjölken missar skeden med cirka en decimeter och hamnar över hela datorn! Chockad ser han hur mjölken vita 3%-iga fett övertar datorns svart-gråa datorfärg och rinner vidare ner på databordet. Det är nästan så att det ser ut som om mjölken ler och skrattar åt honom! Mohahaha! Mjölkbakterierna är framme!! Danaa!

Mikael sträcker sig panikartat efter nåt att torka upp med, finner inget, springer vidare mot köket, disktrasan! Noo! Please! Den var så våt att datorn ser ut att ge ifrån sig ett mindre dödsvrål när trasan träffar tangentbordets yta! *It's electric, it's a natural fact!* But Whyyyyy!?!

Efter ett visst ompysslande kan jag för er läsare tröstande berätta att datorn återigen startat. Kan bara konstatera att "amma" en datorn med mjölk, är inte att rekommendera! Lyckligtvis har inte datorn tagit större skada, men jag kan garantera att jag avhåller mig nog från att äta mina havrefras dränkta i fet mjölk framför datorn nästa gång!!

Jag måste erkänna; jag har ett högst intressant jobb! Jag jobbar på en brädgård, och där säljer jag virke till snickare och givetvis en och en annan självutnämnd snickare också, eller rättare sagt; privatpersoner. I denna arbetsmiljö möter jag inte bara många olika intressanta, annorlunda och roliga människor, utan man får vara med om en och en annan tokig grej sådär emellanåt också. 

Till exempel har jag märkt mina kunders förmåga att "glömma" en hel del prylar ute på vår gård!

Vad sägs om en fin, avancerad 2000-talets barnvagn, vars 2:a hands värde ligger runt 8000kr på blocket!? Dagen jag fann denna övergivna barnvagn, får jag erkänna att jag chockades mer än vanligt. Lyckligtvis fann jag inget barn i den. Hur är det möjligt, frågar du? Hur kan man glömma sin barnvagn? Samma fråga ställde jag mig mer än en gång. Kanske var det en plötslig och snabb tillväxt hos barnet som fick föräldrarna att hastigt och lustigt överge och fly både vagnen och föräldraskapets ansvar!?

Well well, denna barnvagn är i tryckt förvar då vi använder oss av den dagligen till att lasta och köra bort bråte och spillbitar till kontainern! Fungerar utmärkt! Bekväm att köra, bra för handlederna och ryggen, och med sina 10 tums lättmetallfäljar på fina mönstrade 13 tums allrounddäck så går den som gjuten på vår asfalterade brädgård! Den är dessutom utrustad med högst utmärkta stötdämpare, med fjädring både i däcken och i själva chassit! Jag ger den toppbetyg! Mycket bättre än skottkärran vi har!

Senast  jag tog en tur med vår barnvagn, var faktiskt i dag. Lastade cirkus 30 kilo bråte för att dumpa det i kontainern. En behaglig körning utan större anmärkningar. Tror nästan den hade gått igenom besiktningen hos vår granne Bilprovningen.

Om du nu inte tror mig, låt mig då ge dig några fler exempel på vad vi uppmärksammat:

-En förvirrad kund ringde kundtjänst och berättade att han hade glömt sin bil hos oss! Vår fråga var då, hur i all världen kom han hem? Det vore ju lustigt om han gick hem, då vi ligger hyffsat avlägset. I så fall borde han ju märkt att inte något stämde efter ett par hundra meter. Well, det visade sig att hans fru hade dykt upp och att han hade åkt hem med henne istället, och att han först efter att vi precis stängt, hade började sakna sin bil. Äsh då, tänkte jag, hade han inte ringt hade vi inte bara haft en barnvagn att köra runt med på gården, utan dessutom en sprillans ny Ford Hybrid bil! Tänk så mycket bråte man hade kunnat få in i den bilen! Då hade det räckt med ett varv runt gården per dag istället för fjorton med barnvagnen!

En annan dag när jag stod och hjälpte en kund på vår parkering så flög helt plötsligt två stora vita lurviga hundar på mig, jätte glada över att se mig. Så uppskattad har jag nog aldrig känt mig på jobbet sen jag började! Jag trodde givetvis att det var kunden jag höll på att hjälpa, som ägde hundarna. "Va fina hundar du har! "- "Nej de där är inte mina!". "Hmm; Det är säkert någon på gården som släppt ut hundarna, de visslar säkert snart på dem". Nejdå, ingen visslade på dessa über aktiva hundar som sen for med full fart in i butiken, för att sedan försvinna. "Såg du hundarna för en timme sen? Sa jag till min arbetskamrat." - "Ja, det gjorde jag, de kom ju springandes över ängen, dem hade visst rymt från nån gård hörde jag!" - "Haha, jaha, jag förstod nästan att nåt inte stämde!"


Och så tänkte jag bjuda på två smakprov på hur en av mina dagliga kundkonversationer kan låta:

-Hej, vi skulle vilja köpa det här! (Kunden visar upp en lapp).
-Javisst! Jag tittar på lappen och börjar förklara; Du hittar 28x95 ute på gården till vänster i tredje stallaget. Ytpappen är på höger sida i höger körfält inne i hallen. Och resten finner ni här inne i butiken!
-Okey, finns det nån där ute som kan hjälpa oss?
-Ja, hur menar du?
-Ja, vi är inte så bra på det här, så kanske nån kan visa oss vart det finns?
-Hmm, okey, men jag sa precis vart du hittar det! (Och så tog jag det en gång till, lika sakta). - Några problem?
-Eh, nä okey. (Besvärad min).

Ibland undrar man om man ska behöva ta fram en snuttefilt och lite pampers-dry åt kunderna. Eller om man ska hålla dem i handen och gå en siteseeing´tour med de! Kanske borde man hyra in ett litet tåg som kunderna kunde sätta sig i och få en liten åktur runt gården med ett headset som upprepar: Här på höger sida har ni virke. Och tittar ni lite längre fram ser ni sten. Och på vänster sida har ni lite mer virke. Och om ni vänder er om just nu ser ni nåt som kallas för isolering.

-Hej, skulle vilja betala för plasten.
-Okey, vadå för plast?
-Den jag har i bilen.
-Plast har vi inte ute på gården.
-Jo, men jag körde runt och tog en plastrulle.
-Hmm, okey, vi går väl och kollar på det då. (Jag ser en rulle röd-gul plast med vår logo på i hans bil).  "Du, eh, var hittade du den här?"
-Inne i hallen. Jag behöver plast.
-Ja, men dem är inte till för försäljning, såg du nån prislapp?
-Nej, men jag hittade den i hallen.
-Ah, precis men dem står inte helt tillgängliga, och det finns ingen prislapp i närheten heller av en orsak; dem är till som skydd för våra hemleverenser.
-Ah, men jag vill köpa den ändå.
-Okey, 3000kr tack!
-Va?! Det är omöjligt!
-Ja, va trodde du? 50spänn?
-Så mycket kan dem inte kosta?!
-Tjock specialbeställd dubbelvikt skyddsplast 200m (40kg) per rulle. Det är ingen 0,3mm plastpåse vi snackar om!
-Jaha, men om jag vill ha nåt som skyddar då?
-Ja, då går det bra att köpa en presenning eller den plast vi har inne i butiken!

(Låt mig förklara; denna plast kunden hade hittat, finnes 7m högt upp i ett stallage, högst oåtkomligt. Och där normalt sätt en människa skulle använt sig av en truck, har denna man, lyckats klättra upp och hämtat en gul-röd rulle, med vår logo på).

Eller vad sägs om denna frågan som jag fått ett par gånger: "Hur kommer det sig att ni inte har ett cykelställ?" (Frågan ställs nästan alltid med en attityd av att vi skulle diskriminera cyklister). Well, kan bero på att det inte är så ofta man använder cykel när man ska handla virke?!?  - Ursäkta, får jag erbjuda en välanpassad 5,4meters längd för din pakethållaren?

Well, en dag på jobbet är aldrig den andra dagen lik. Hittar man inte någons blöta sockar på gården, hittar man ett flertal 1,5kg majsburkar dumpade i svarta sopsäckar. För den som gillar supersize!

Har du hört talas om 2000-talets störta inflytelserika snabbkarriär i pigmentutveckling utan större ansträngning?

Det har du garanterat. "Brun utan sol" är lika åtkomligt i närmaste Ica butik som saxen är effektiv hos frisören. Vi har alla mer eller mindre råkat ut för den också. Tänker på stackars tjejen som för första gången trodde hon skulle vara först med sin gyllenbruna hy innan ens sommarlovet börjat. Alla hennes besparade medel gick åt för en vecka på Kreta, fo no reason! När hon kommer hem, sista veckan innan skolan är slut, krämbrun stolt spatserandes i korridoren, vem tror du då hon möter som är dubbelt så brun? Jo den dära blonda tjejen i parallell klassen som alltid lyckas fånga allas blickar. Meh! Hon har ju inte varit utomlands!? Daa!

Well, idag behöver man inte lägga ut 5500kr för en veckas plågande i solen på en sandstrand för att få pigmentförändringar som håller i högst tre veckor! Idag är vi så sofistikerade och långt fram i bekvämligheten att vi inte behöver solen till vår hjälp längre! Vi har ju exempelvis "brun-utan-sol" - duschen!! Det tar bara en kvart att gå igenom och kostar på sin höft högst 400kr. Eller varför inte köpa "brun utan sol" - sprayflaskan" för knappt halva priset! Eller bara någon "brun-utan-sol" - hudlotion för under hundralappen!

Jag minns när jag första gången påtagligt stötte på brun-utan-sol. Jag var på gymmet då en vän dyker upp. Vi småpratar och jag lägger märke till hans pigment förändringar i ansikte och på armar. Jag säger inget. Det gör man inte. Förrens han själv berättar om hans impulsköp av brun-utan-sol sprayflaskan! Halva ansiktet var nämligen mörkare än den andra halvan, och den ena armen brunare än den andra, ungefär som en fläckig dalmatin! Jag kommer inte ihåg helt hans unika berättelse om vad som gått fel under processen, men minns att han, utan att behöva intyga mig, erkände att det var svårt att fördela "sprayen" jämt!! Haha! No doubt!

Well, ganska där och då, bestämde jag mig för; Brun utan sol och jag? Aldrig!! Så jag körde på med min solarieaktivitet som vanligt och som till slut också kostade ungefär en solsemester på Kreta, som jag personligen tror hade varit mer givande än alla dessa svettiga timtal i klaustrofobisk miljö omgiven av tiotals varma lysrör! Tänk va man egentligen är beredd att utstå för lite färg!

Men så än dag så började det hela även för mig, helt omedveten att jag var passivt påverkad av min yttre värld och samhällskollaps inom detta område. Jag har under alla år, låtit mamma hålla i inköpen för min konsumtion av hudlotion av märket "Ldb". När då min flaska var slut till min förfäran och jag en morgon efter en het dusch ville kräma på lite, så hittar jag med ett leende på läpparna en ny flaska: "Dove - Body Lotion". Ja, men den tar vi, dove är bra gejer, det vet jag!

Efter ett par dagar dock, går det inte längre att undvika att mina armar har fått lite väl mycket färg, min gyllenbruna solbränna i ansiktet och mina extrema kycklinghänder!! En vecka har nu passerat, och jag  börjar för första gången i mitt liv tro att min kropp lyckats med det omöjliga; att i egen kraft i sommarens heta solljus producera dessa eftertraktade pigmentförändringar i min hy som jag längtat efter sen barnsben! 

Men så en morgon så står denna Dove flaskan framför mig igen, denna gång dock i ögonhöjd framför mig, och det är nu ounvikligt att missa vad som står precis före "Body Lotion", nämligen Summer Glow! Hmm, summer glow, det låter som om.. vänta, vad står det här då?! "Gradually builds a light tan" Det är inte sant!! Denna flaska garanterar i det finstilta att vid daglig användning ge en lätt påbyggande solbränna!!! Inte undra på att mina händer ser ut som jag slängt i mig en grillad kyckling och att mina händer varit svåra att tvätta rena! Jag som inte hade käkat kyckling på två veckor, och jag äter inte ens den maträtten med händerna!! I knew something was wrong!! (Varav jag genast börjar skrubba mina händer röda med hjälp av en tvättsvamp!)
 
Jag önskar verkligen att jag nu hade stolt kunnat säga, att jag inte fallit för denna dagens genväg till snabbare solbränna, och prövat på något sådant. Men jag är skyldig jag oxå. Och så går det för den som inte är uppmärksam! Bakom allt som ser bra ut, döljer sig desto mer! "Ta ett sms-lån och få pengarna direkt!" Det låter ju bra, så länge man missar den finstilta texten som säger hur mycket du ska betala i ränta varje sekund!

Vare sig det är brun-utan-sol eller "sms-lån" fenomenen vi talar om, så tror jag inte det är bra med genvägar som dessa, jag tror inte på genvägar över huvudtaget. Varje genväg jag har tagit, har i slutändan pekat på "tillbaka på ruta ett". Man får alltid börja om ändå. Så det bästa är att bygga på grunden trots alla genvägar vi erbjuds, för då vet vi åtminstone att huset står kvar!

För jag menar, vad är egentligen dess större syfte Brun utan sol?? Den dagen solen försvinner (brun UTAN sol), vem märker då vem som är toblerone eller marchmallow? (i ett becksvart rum ser man inget, vare sig man har vit t-shirt eller svart på sig, för er som inte visste det.) Nä, låt oss hålla oss undan dessa fenomen och inte lägga på någon lätt "yta", låt oss bygga på djupet, på grunden, det varar längst!

Jag hörde en väldigt bra predikan av Robert Ekh denna söndagen. Och ett ord från Matteusevangeliet blev så klart och tydligt för mig. Och jag blev så glad att Robert la ut texten så bra.

Mattues 12:9-13
Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra.

Precis som den här mannen, har också vi svagheter, något vi kanske skäms över, något vi vill gömma och helst inte erkänna för andra. Mannen döljde sin förtvinade hand, Jesus sade ju till mannen: "Räck ut din hand!". Alltså höll han den dold.  Den här berättelsen är därför så bra, för den talar inte bara om för oss att Gud vill ge oss ett fysiskt helande, utan också att Gud specifikt vill ta hand om våra svagheter, vad det än kan vara! Att vi ska ge det till honom!

Vi döljer gärna svagheter under vår mantel för andra människor, och allt för ofta döljer vi det även för Gud, precis som mannen bibeln talar om, och på ytan kan därför allt se bra ut, men under manteln döljer vi något som vi helst vill hålla dolt. Man håller en förtvinad hand dold av flera skäl; den påminner om att man är begränsad, om att man inte är kapabel till att utföra vilka sysslor som helst, om skammen att vara annorlunda, om mobbingen från tidig ålder för att man var olika de andra barnen, svårigheten kanske att försörja sig och sin familj osv.

Gud har valt att sammarbete med oss människor. Han tvingar sig inte på, utan han står där villig att hjälpa oss. Därför är det så underbart att höra vad Jesus säger. Mitt bland alla kritiska fariséer i Synagogan, på sabbaten, säger Jesus till mannen; "Räck ut din hand!". Vad är det egentligen Jesus säger om vi ska översätta det? Jo Jesus säger; "Våga erkänna din svaghet för mig, ge mig din hand, ge mig din svaghet, ge mig din svårighet, dölj den inte längre för dig själv, dölj den inte för människorna runtomkring (bry dig inte om människor som tittar på, jämför dig inte med dem) och framförallt dölj den inte för mig!

Vi har alla många områden som vi känner oss svaga på. Eller kanske saker som hänt oss och som finns där framför oss som stora berg, omöjliga att besegra. De har kanske t o m blivit "ett med oss själva". Vi har accepterat våra sår, begravt dem, och låtsas att de inte finns där. Och att gräva upp dem, skulle göra så fruktansvärt ont, för det kräver något av oss. "Räck ut din hand" är en uppmaning till oss att handla. Gud sammarbetar med oss. Om du vill bli fri, våga släppa taget, kasta dig in i min famn säger Jesus. Va inte stolt och försök dölja det du håller under manteln, när det finns någon så villig att hjälpa dig som Jesus Kristus!

Vad du än har, ge det till Jesus, precis som mannen med den förtvinade handen gjorde. Kanske hade han dolt sin hand länge länge under flera år, men med en innerlig längtan på insidan att få röra sig fritt som alla andra. Och när han räckte ut sin hand till Jesus, när han till slut gensvarade på Jesu uppmaning, så fanns Guds kraft redan där väntandes på honom! Tänk så länge han hade gått med sin hand undangömd, medans Gud stod där villig, redo att hjälpa honom!!

"Han räckte ut den, och den var NU lika frisk som den andra.

Vad vi än har, vad vi än bär på, låt oss ge det till Jesus!

Har du nån gång tittat på en reklamskylt och tänk med högmod: "I can do that! I can do that! That could be me!".

Anyway. För några år sedan när jag troget tjänade ICA koncernen och klättrade på karriärsstegen där, hände något som jag bestämt trodde skulle förvandla min karriär.

Jag var sen till jobbet. Väl framme, gick jag därmed med raska steg in i Fyren (byggnaden där ICA låg). Bredvid Ica låg en annan affär som precis hade slått igen. Några höll på att plocka ihop, och när jag går in genom dörrarna till Fyren, vänder jag min blick åt sidan bara för att kolla hur det går för den nerlagda affären, samtidigt som jag fortsätter rakt framåt med resten av min kropp. Ljudet som kommer 1 sek senare, har jag aldrig förut hört. Jo, på byggarbetsplatsen inne i centrum möjligtvis där de nu bygger resecentret. Men annars aldrig förut, varken före eller efter. När metall möter metall, låter det speciellt. Och så vitt jag vet har jag ingen metallbit i mitt huvud, även om jag trodde det efteråt. För i min språngmarsh till jobbet, lyckas jag med full fart träffa en av byggnadens grundpelare av metall, en bastant järnbalk. Helt totalt felplacerad, just där och då givetvis, men också all övrig tid. Jag minns att det svartnade för ögonen och att jag stapplandes föll till marken, och att jag hade något fruktansvärt ont i huvudet utan att förstå varför! Well, när jag kvicknade till nån sekund senare och ställde mig upp och insåg att jag just träffat järnbalken med bredsidan av mitt huvud, så gick det upp en liljeholmen varför denna plötsliga oundvikliga smärta hade träffat mig där och då!

Well, man är ju man, så jag gick vidare, jag var ju fortfarande försenad till jobbet. Samtidigt märker jag då att nånting forsar ner från ögat. Hmm, kundtoaletten nästa tack. "Wow, dude! That's a good looking red drippin' mascara you got there!" hann jag tänka för mig själv. Vad jag såg i spegeln liknande inte mig i frisk tillstånd, helt krit vit i ansiktet, med ett rött droppande "scar" rakt över ögonbrynet, ungefär som Scar i Lejonkungen.

OCH, där och då på toaletten, kom en uppenbarelse till mig. Mikael, ALLA, kända fotomodeller har ett skönhetsfel som gör dem unika och eftertraktade som modeller. YES! Thats me! Jag har det perfekta snittet över ögat! "I will be a super model! I'm gonna walk the red carpet! I'm gonna be famous! wohoo!" . Well, såret såg ganska gangsta ut får jag erkänna, och jag fick faktiskt känna mig som en unik modell,  åtminstone i min egen spegel, i tre veckor. Tills såret märkligt nog 2cm högt och ganska djupt, faktiskt läkte och försvann.

När då drömmen om fotomodell dog ut, vart tog Mikael vägen? Slog han sig själv besinningslöst för att få ytterligare ett djupt sår som förhoppningsvis skulle förbli synligt? Eh nej, men häromdan så släckte han ner lägenheten och kollade på film. Sen bestämde han sig för att dra en Marcoolio. Dvs, "gör det igen för oss Mikael". Han gick ut i köket, lyckades hälla upp ett glas kall cola, den himmelska drycken, och sedan promenera med rask fart mot rummet. *Bam* Mitt i det totala mörket lyckas han med bredsida av huvudet träffa dörrkarmen till köket, kasta coola på två väggar och resterande över hela golvet. Well, det som brukar vara reklam-avbrott fick nu bli ett "städ-avbrott", då han försökte rädda situationen på bästa sätt, dock med lyset på.

Redaktionen säger:
Även denna gång unkom Mikael livshotande modell-skador, som hade kunnat få hans ekonomi att skjuta i höjden. Mikael mår för övrigt bra och är inte tramatiserad över händelsen i sig.

Ja, nu när OS-spelen väl satt igång tyckte jag att det skulle passa
med lite lite sköna sportgrodor..

"Ju högre ribban ligger, desto svårare är det att komma över".
/Expertkommentatorn Ulf Karlsson

"Den här putten är från ett sådant avstånd att antingen går den i eller så missar han".
/Göran Zachrisson, TV6

"Nordberg måste han en sådan kort klubba. Annars når han inte ner till isen med den".
/Bo "Bulan" Berglund

"Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk".
/Arne Hegerfors

"Bollen rullar fortare nerför än uppför!".
/Janne Blomqvist, TV 3, US PGA i golf

"Nu har jag tränat två pass i veckan. Varje dag!".
/Thomas Brolin

"Sprid ihop er, grabbar!"
/Bosse Rundkvist, Lekstorps IF



HAHAHAHAHAHHaHHaHhhhaaaa!

Försöker städa lite här hemma och det är inget litet projekt får jag erkänna. Men tänk, i allt detta, finner vi en överväldigande massa bra grejer! Som t ex det här citat som jag hade rivit ut ur en bok och lagt bland allt annat som jag inte visste vart jag skulle lägga det;

ATT RÄKNA MED ATT FÅ UTAN ATT GE, ÄR SOM ATT
INBILLA SIG ATT MAN FÅR SKÖRDA UTAN ATT SÅ.

Så en dag, när Mikael skulle till kyrkan och ville fräsha upp sig lite innan med en dusch, blev han elektrifierad.

Låt mig ta det från början. Det åskade ute. Och även då det gick 5-6 sek mellan ljuset och åskan, så hörde man knallen nåt fruktansvärt. Det höll på en bra stund, för att turligt nog, svepa förbi på sidan om vårt bostadsområde. Så inget mer med det kunde man tro. Men jo, sen kom nästa åskväder som gick lite närmare men var inte lika kraftfullt, och tycktes gå förbi det med.

Mikael, som brukar dra ut alla farliga kablar till datorn, teven, lampan, kylskåpet och svansen på hunden, har aldrig funderat på att helst undvika att duscha med ett åskväder i närheten.

Jag tvålar in mig medans jag "singing in the rain" så att säga. Med Dove - Beauty Care Shower på kroppen och Paul Mitchell "tea tree" Special Schampoo i håret så finns inget som kan stoppa mig! Feeling so fresh, so alive! "I feel so alive, för the very first time!".

*BAM* Min dansande kropp rycker plötsligt till i helt okontrollerade rörelser. Jag kastas in i ena duschväggen samtidigt som min sång blir helt omöjlig att förstå för en svensk: *wwhoöäaaaaaääääaaaaeeeh*!! Seriöst vad händer med mig, hinner jag tänka!! Har jag fått nåt fel i skallen som gör att mina armar slänger sig fram och tillbaka i helt okontrollerade rörelser och som är emot min totala övertygelse över hur min kropp borde bete sig! Och varför skriker min mun ut ord som jag själv inte kan tyda?

Båda armarna känns som om de har tagit i ett el-uttag, och det strålar i ryggen som när en doktor slår en med sin hammare men missar nerven och kroppen rycker till ändå i ren frustration, och doktorn ler lite stolt över att han tror sig hittat den svåråtkomliga reflexen! Jag inser efter en stund att jag helt enkelt blivit elektrifierad!! Jag inser också att åskan där ute, var kanske närmare än vad jag trodde och att vatten, precis som kemiläraren sa, är strömmförande!!! Hon hade rätt! And it scares me!

Omtumlad stänger jag av kranen, tar mig ut ur duschkabinen, samtidigt som en uppenbarelse plötsligt slår mig; Det är jag som är; ELEKTRO!! Fighting for world peace! Det är så här alla superhjältar blivit till som överlevt något hemskt! Yes, I'm the chosen one! With this power, I can be a super hero! Jag gör ett försök att kasta lite tråd för att hämta handduken som hänger på kroken, men utan resultat. Jag blir arg över att det inte fungerar men kommer på att; "hmm, vänta lite, om det är jag som är Elektro så är det eld och blixtar som är min specialité". Med en snabb och helt opassande rörelse för min handled i tro om att eld ska komma ut och förtära min handduk som vägrade komma när jag försökte som spindelmannen kasta tråd, så inser jag plötsligt att jag fortfarande är en mortal, då min handled knäcker till med ett högt opassande ljud och vägrar utföra min begäran! *Dao* Jag kunde ju ha tjänat pengar på det här! Rånat banker utan att... hmm.. det kanske var lika bra ändå att jag inte blev någon superhjälte, och att jag kunde ta mig ut ur duschkabinen stående. En viss tacksamhet sänker sig över mig. Jag sveper handuken om mig och tänker; "Well well, händelsen är ändå unik, det är ju inte alla som kan skryta över att de lekt med elektricitet i duschen!".

Jag var med om en extremt rolig grej. Det har ju nyligen varit Europakonferens på Livets Ord i Uppsala, som drar tusentals besökare varje år. Uppskattningsvis mellan 12,000-15,000 besökare. Många av dessa är våra kära norska grannar..

Under ett av mötena så passade jag på att gå på toaletten under pålysningarna. Min mage har ju inte varit helt okej sen jag kom hem från Indien i våras. Hursomhelst, jag kliver in på männens avdelning, där det finns fem toaletter och två pissoarer. Pissoaren var inte att föredra denna gången, så jag slog mig ner på mitt kungasäte.

Väl nerslagen i båset förstår jag att bredvid mig, sitter på rad, tre norska bröder i varsit bås, som lyckats kakla badrummet samtidigt. De snackar med varandra högt och jag tänker "Yes, perfekt, nu är det bara att trycka på gasen!". *Fjooooooouuuuooot* ekar det i min stol! Mean, dude, vad har jag käkat egentligen, det er ju bara gas! Ryska Gazprom got noting on me!!

Plötsligt hör jag någon bredvid mig uttrycka på norska; "Hahaha, hvem hver det? Hver det du Anders?" - "Nei, det hver ikke jag!!". "Hver det du Martin?" -"Nei, det var ikke jag heller!" . "Hahahaha! Hvem hver det da?!!". Alla bröder brister ut i ett norskt roligt gapskratt!

Och jag tänker för mig själv, nu är tillfället det bästa att säga "Det hver ikke jag heller!". Men det finns ju ytterligare ett bås bredvid mig, tänk om jag vet vem det är, och att jag träffar på den personen när jag väl kommer ut därifrån!? Nä, jag vågar inte ta risken. Men som jag skrattar, får verkligen göra allt jag kan för att hålla mig för skratt. Denna norska grabbens ord ekar i mitt huvud; "Hahahaha! Hvem hver det da?!!". Ah hjälp, detta förblir nog ett av mina roligaste toalettbesök ever, som jag dessutom vågar berätta om!

Heia Norge!