*BLOGGA*LITE*MERA*BLOGG*

Har du nån gång tittat på en reklamskylt och tänk med högmod: "I can do that! I can do that! That could be me!".

Anyway. För några år sedan när jag troget tjänade ICA koncernen och klättrade på karriärsstegen där, hände något som jag bestämt trodde skulle förvandla min karriär.

Jag var sen till jobbet. Väl framme, gick jag därmed med raska steg in i Fyren (byggnaden där ICA låg). Bredvid Ica låg en annan affär som precis hade slått igen. Några höll på att plocka ihop, och när jag går in genom dörrarna till Fyren, vänder jag min blick åt sidan bara för att kolla hur det går för den nerlagda affären, samtidigt som jag fortsätter rakt framåt med resten av min kropp. Ljudet som kommer 1 sek senare, har jag aldrig förut hört. Jo, på byggarbetsplatsen inne i centrum möjligtvis där de nu bygger resecentret. Men annars aldrig förut, varken före eller efter. När metall möter metall, låter det speciellt. Och så vitt jag vet har jag ingen metallbit i mitt huvud, även om jag trodde det efteråt. För i min språngmarsh till jobbet, lyckas jag med full fart träffa en av byggnadens grundpelare av metall, en bastant järnbalk. Helt totalt felplacerad, just där och då givetvis, men också all övrig tid. Jag minns att det svartnade för ögonen och att jag stapplandes föll till marken, och att jag hade något fruktansvärt ont i huvudet utan att förstå varför! Well, när jag kvicknade till nån sekund senare och ställde mig upp och insåg att jag just träffat järnbalken med bredsidan av mitt huvud, så gick det upp en liljeholmen varför denna plötsliga oundvikliga smärta hade träffat mig där och då!

Well, man är ju man, så jag gick vidare, jag var ju fortfarande försenad till jobbet. Samtidigt märker jag då att nånting forsar ner från ögat. Hmm, kundtoaletten nästa tack. "Wow, dude! That's a good looking red drippin' mascara you got there!" hann jag tänka för mig själv. Vad jag såg i spegeln liknande inte mig i frisk tillstånd, helt krit vit i ansiktet, med ett rött droppande "scar" rakt över ögonbrynet, ungefär som Scar i Lejonkungen.

OCH, där och då på toaletten, kom en uppenbarelse till mig. Mikael, ALLA, kända fotomodeller har ett skönhetsfel som gör dem unika och eftertraktade som modeller. YES! Thats me! Jag har det perfekta snittet över ögat! "I will be a super model! I'm gonna walk the red carpet! I'm gonna be famous! wohoo!" . Well, såret såg ganska gangsta ut får jag erkänna, och jag fick faktiskt känna mig som en unik modell,  åtminstone i min egen spegel, i tre veckor. Tills såret märkligt nog 2cm högt och ganska djupt, faktiskt läkte och försvann.

När då drömmen om fotomodell dog ut, vart tog Mikael vägen? Slog han sig själv besinningslöst för att få ytterligare ett djupt sår som förhoppningsvis skulle förbli synligt? Eh nej, men häromdan så släckte han ner lägenheten och kollade på film. Sen bestämde han sig för att dra en Marcoolio. Dvs, "gör det igen för oss Mikael". Han gick ut i köket, lyckades hälla upp ett glas kall cola, den himmelska drycken, och sedan promenera med rask fart mot rummet. *Bam* Mitt i det totala mörket lyckas han med bredsida av huvudet träffa dörrkarmen till köket, kasta coola på två väggar och resterande över hela golvet. Well, det som brukar vara reklam-avbrott fick nu bli ett "städ-avbrott", då han försökte rädda situationen på bästa sätt, dock med lyset på.

Redaktionen säger:
Även denna gång unkom Mikael livshotande modell-skador, som hade kunnat få hans ekonomi att skjuta i höjden. Mikael mår för övrigt bra och är inte tramatiserad över händelsen i sig.